Fakta och bakgrund kan vara till nytta och svar.
Många har haft
jättekul på Historiska marknaden i Jokkmokk. Men arrangemanget har
inte fått leva.
Redan för flera år
sedan berättades det om att den så kallade marknadsgruppen (för
Jokkmokks marknad), under kommunstyrelsen, hade förbjudit
marknadsföring av Historiska marknaden via kommunala funktioner, som
Jokkmokks Turistbyrå. Uppgifterna om detta kom bland annat från
Kultur- och Fritidsförvaltningen i Jokkmokk. Arrangörerna av
Historiska har också fått förbudet bekräftat av åtskilliga
besökare som har förvånats, osv.
Trots förbudet har
människor försökt att arrangera och bara hålla på, tillsammans,
i flera fall med framgång. Museet Ájtte har liksom många andra
varit bra på att samarbeta.
Men tyvärr tar
orken slut, även om många vill hålla på. Det blir ju bara
patetiskt att behöva kämpa emot sin egen kommun. Än tråkigare är
det att som eldsjälig arrangör och doer pekas ut som bråkig eller
något ännu värre.
Det har också
berättats att Jokkmokks kommun även har fattat beslut om vilka
människor som inte får sitta i styrelsen för eller ens vara aktiva
i Jokkmokks Hembygdsförening, som äger byggnaderna på
hembygdsområdet, där Historiska har hållits.
Att sådana beslut
ens existerar i en svensk kommun har det pratats om många gånger,
men ingen vill ju tro på sånt.
Sommaren 2018 kom
dock frågan upp i samband med att Historiska 2019 kom på tal vid
ett samtal i kontorsrummen på Kultur- och Fritidsavdelningen.
Personal uppmanade då senast vald ordförande och ledamöter i
hembygdsföreningens styrelse att lämna sina poster och föreningen
så att andra kan komma in, så det går att göra något. Kan du
inte bara lämna, kan ni inte bara lämna, var använda uttryck.
Jokkmokks kommuns
Kultur- och Fritidsnämnd hade också bestämt att en förening
endast kan få möjlighet att erhålla någon form av stödpengar via
kommunen eller samarbete med kommunen om kommunen godkänner
personerna i den ideella föreningens styrelse.
Motfrågan blev:
jaha, så kommunen vill alltså ta över Hembygdsgården och renovera
kåkarna som tvingats förfalla i flera år, och redan innan
förfallet visste vi att det behövdes en 3 miljoner för att få
ordning på byggnaderna, nu är det mer, eller ska det skyddade
området exploateras?
NEJ, kommunen är
inte intresserad av att äga Hembygdsgården, absolut inte, uppger
personal vid Jokkmokks Kultur- och Fritidsförvaltning, sommaren
2018.
På nästa fråga
blev det klarlagt att Kultur- och Fritidsnämndens ledamöter inte
har förtroende för styrelsen i hembygdsföreningen, att ingen i
nämnden litar ju på dig, att ingen i nämnden litar ju på er.
Givetvis ställdes
följdfrågor, kontrollfrågor, och personal intygade bestämt att
uppgifterna om nämndens beslut var korrekt återgivna, att besluten
existerande samt att personalen hade att följa dessa, vilket också
var förklaringen till personalens ageranden. I samband med
klarläggandena passerade den dåvarande kulturchefen in i sitt rum.
Uppgifterna ovan
lämnades alltså i tjänsten.
In mot hösten 2018
överklagades därför beslutet till Förvaltningsrätten i Luleå.
Frågeställningen rörde alltså om en kommunal nämnd har laglig
rätt att fatta beslut om vem som ska sitta i en ideell förenings
styrelse, alltså har rådighet över en annan juridisk persons
styrelse.
Efter att överklagan
lämnats in använde kommunen enligt uppgift även kommunjurist för
att bemöta överklagan. Jokkmokks kommun skriver i sitt yttrade till
Förvaltningsrätten:
1. Kultur- och Fritidsnämnden har INTE fattat något beslut av den typ som överklagan talar om. Något beslut i nämnden om vilka som INTE får sitta i Hembygdsföreningens styrelsen har INTE fattats. Det beslut som personal hänvisar till finns alltså inte, yttrar Jokkmokks kommun.
2. Kultur- och
Fritidsförvaltningen säger i sitt yttrande att en rad bidrag har
beviljats till hembygdsföreningen i samband med olika aktiviteter.
Den i yttrandet redovisade sammanställningen över vilka pengar som
de senaste åren har gått till verksamhet knuten till
Hembygdsföreningen visar att de som har använt pengarna har varit
aktiva. Det är bra information.
Utan diariefört
kommunalt beslut att ändra avvisade Förvaltningsrätten i Luleå
överklagan.
En kommentar till
domstolens beslut skickades därefter in. Denna var alltså endast en
efter avvisandet diarieförd kommentar, men den uppfattades av rätten
som en överklagan. Därför gick ärendet vidare till Kammarrätten
i Sundsvall.
Eftersom denna andra
överklagan kom att gälla huruvida Förvaltningsrätten hade fattat
ett korrekt beslut framstod Jokkmokks kommuns nekande som ett gott
skäl till att begära avskrivning av ärendet, vilket gjordes, av
respekt för Kammarrätten. Ett nämndbeslut som finns i verkligheten
för kommunal personal går endast att överklaga om beslutet också
finns angivet i diariefört beslutsprotokoll. Sakfrågan i sig, kunde
alltså inte hanteras av rättssystemet.
Det är således två
saker som läsaren kan reflektera över:
1. Om personalen på
Kultur- och Fritidsförvaltningen lämnar felaktiga uppgifter till
eldsjälar, lokalbefolkning och arrangörer av exempelvis Historiska
marknaden om vad Kultur- och Fritidsnämnden beslutar så är det
sannolikt så att arbetsgivaren Jokkmokks kommun bör överväga att
ta tag i den arbetsrättsliga situationen.
2. Om personalen på
Kultur- och Fritidsförvaltningen och kommunen sedan början på
februari månad 2018 har känt till att det finns planer på att fira
Jokkmokks marknad 800 år 2019, varför har då ingen personal hört
av sig i tjänsten och i sin verksamhets rimliga syfte och funderat
över hur kommunen kan stötta och hjälpa och samarbeta med lokala
arrangörer och med aktörer inom det kultur- och idédrivna
näringslivet i bygden?
Det ska också
nämnas att Jokkmokks kommuns revisorer informeras om
frågeställningarna i samband med att en ny besättning tillträder
på nyåret 2019. I samband med detta kan noteras att en tidigare
kommunal revisor för just Kultur- och Fritidsförvaltningen byter
roll till att fungera som ordförande i Kultur- och Fritidsnämnden.
Därför är det rimligt att anta att revisorerna kommer att hantera
frågeställningarna utifrån vad uppdragsgivaren stipulerar.
Historiska marknaden
i Jokkmokk hölls första gången 2005, då med hjälp av stora
kommunala pengar, som en engångsföreteelse, med Kungen och
Drottningen i byn, när kommunen firade Jokkmokks marknad 400 år.
Året efter fanns inga pengar. 2006 drevs därför helt privat. Även
2007 drevs privat men på nåder av Kultur- och
Fritidsförvaltningen/Kulturchef. Därefter tog kommunen över helt
och arrangemanget tynade bort. Runt 2012 gick privata in igen trots
det kommunala motståndet. De privata krafterna arbetade också i ett
av Jokkmokks kommun slutredovisat Leader Polarisprojekt.
Projektresultatet blev ett genomarbetat underlag för organisation
och utveckling av Historiska marknaden inför framtiden. Endast delar
av det verkliga projektarbetet användes vid kommunens
medelsrekvirering till Länsstyrelsen, etc. Kommunala projekt
konkurrerar ut lokalbefolkningens ambitioner, kan man tycka.
Det har alltså
kämpats med Historiska i många år. Besvärligheterna har
understundom lett till tappad tro. Flera med arrangörsinsatser har
satsat av egna medel för att göra något tillsammans som är bra
för alla. Men 2017 blev något annat och 2018 ville eller vågade
ingen vara med och än mindre fronta som arrangör för Historiska
marknaden.
Och Hembygdsgården
har inte längre elanslutning, byggnaderna förfaller undan för
undan och enskilda ledamöter i styrelsen ligger ute med pengar
samtidigt som Jokkmokks kommuns projekt med trädgårdar och
hotellbyggen vid hembygdsområdet har finansierat kommunal personal i
åratal, jodå.
Och marknadsplatsen
i Jokkmokk, som Länsstyrelsen övervakar, har byggnadsgrunder! som
har daterats till år 1540. Och vår äkta historia är således
handel, möten, mångfald och förtroenden.
Det är just handel,
möten, mångfald och förtroenden som har lockat folk till
Historiska marknaden i Jokkmokk.
Visst skulle det vara kul att få tillbaka Historiska marknaden! För tio år sedan talade vi om att köra Historiska både på sommaren och vintern. Sånt som bara håller på och blir tradition av egen kraft. Det skulle dra folk, omsätta pengar, synliggöra vår äkta historia, skänka självrespekt och vara till gagn för bygden och människorna.
Eller vad tycker du?