På kultur/souvenirfabriken fanns en person som även etablisemangets kvinnliga och professionella, dock endast rysktalande, direktör visade speciell uppskattning till. Denna väverska hade arbetat 39 år, sedan fabriken startade, hördes det.

Respekten som visades fick oss besökare att kalla henne Yoda. Detta måste läsaren tolka rätt och med respekt för skribentens beskrivning: en glad och positiv människa som arbetar ett helt liv ska helt enkelt vara en som lyssnas på. Eller hur? I alla fall är det denna människa som kommer att dröja sig kvar i våra sinnen. Det var vi besökare härligt ense om. Därför uppskattade vi hållningen hos fabrikschefen.
Hela fabriken är och var något vi besökare inte är vana vid, detta sagt helt utan några värderingar från vår sida, snarare tvärt om. Ovanan gör därför att berättelsen sticker ut.