Gubbar och gummor förr åkte verkligen långt. Att åka långt var vardag. Det kunde handla tiotals kilometer var och varannan dag. Vi hör berättas om detta. Folk var glada. Så var det bara.

Gamlingarna brukar säga: nä, vi hade ingen mat med oss, ändå åkte vi hela dagarna. Hur var detta möjligt?

Idag äter många socker, kolhydrater och dricker stora mängder vätskor. Det går att ha ihjäl sig med sådant, har det visat sig.

Förr i tiden hade människor en mångtusenårig metod för att färdas länge och långt: de åkte lugnt och så levde de på sitt kroppsfett.

Fettet

En människa som använder sin kropp fysiskt kan endast till en mindre del ta sin energi från lagrade kolhydrater. Istället är det kroppsfettet som är den totalt dominerande energikällan. Detta är svårt att förstå för dem som får upp hjärtfrekvensen genom att förgifta sig med energidrycker, pastaexcesser och godis.

Många offrar sina kroppar på kommersialismens altare, för en falsk berättelse. Folk äter socker som de inte kan få energi av, socker som i sin tur blir till fett som de heller inte kan använda. Sånt felaktigt lagrat fett blir de sjuka av och dör av.

Några säger att borde åtminstone vara skatt på läsk, eftersom det är ett mordvapen. Fundera själv.

Gubbar och gummor

Förr i tiden var det ingen som snaskade. Dels visste de att det inte fungerade och dels fanns helt enkelt inte snask och sockerblask. Fettliv fungerar högt upp i åldrarna och en människa på 60 år kan vara nog så pigg som ungdomar som går på läsk var tionde minut.

Bröd från affären, sånt som folk köper idag, innehåller ofta lika mycket socker som läsk. En vanlig fluffig limpa kan ha 25 sockerbitar i sig. Under krigstiden i Sverige sa staten till folk ut dryga ut mjölet med socker. Det skapade en helt ny grupp av sockerätare. Men det blev också märkligt nog en indifferent grupp eftersom sockret vare sig släcker törsten eller mättar. Det enda folk märkte hände var att de blev tandlösa och feta. I många länder går enorma skattemedel går till att bota diabetes, även hos barn. I sockerländerna flaggar de medicinska bolagen för att förstatliga bot för sockersjukan. Ingen tar ansvar för usel mat.

Låg puls länge

En teknik förr var att aldrig någonsin hetsa upp sig så att hjärtat rusade. Om pulsen blir hög går kroppens kemiska fabrik igång och benen blir strax svaga. Kroppen letar de snabba kolhydraterna, de som alltid är slut. Även med kontinuerlig tillförsel ebbar orken ut.

De som vill färdas långt ska alltså äta riktig mat och helt enkelt mala på i en takt som är avslappnad och effektiv och låta kroppen drivas av sitt eget fett.

Uppmärksamhet

En annan sak, viktig för den som jagade, var uppmärksamheten. En människa som försöker leva på socker böjer huvudet, får tunnelsyn och begränsas mentalt. Den som lever på fett är lätt i kroppen, uppmärksam och luktar dessutom jämförelsevis lite. Allt detta är till stor fördel för den som ansvarar för familjens försörjning.

Vattnet

Många får expertrådet att dricka mycket, hela tiden, även om det tar emot. Reklamen prånglar ut produkter som vi måste köpa för att överleva. Detta är ett etablerat sätt för läskföretagen att sälja sitt ofta statssubventionerade socker. Läsklobbyn är läskig.

Förr drack folk när de var törstiga. Människokroppen har en fantastiskt välutvecklad förmåga att hushålla med vatten. Vi är bra på det när kroppen är i balans. Det är också därför magsjuka människor ofta blir jättesjuka när de spyr. Då inträder dehydrering, vätskebrist, som kan kan leda till hjärtflimmer, allt möjligt konstigt och även död. Den som äter bra mat slipper sådant.

Omvänt är det livsfarligt att dricka för mycket vatten. Salterna i blodet späds då ut, hjärnan kan svälla och kroppen sluta fungera. Det händer att människor idag proppar i sig vätska och dör av vattenförgiftning i samband med långlopp av olika slag. Läskreklam och experttips dödar då och då.

Berätta storyn!

De som levde förr, i en värld där kunskap mellan generationerna överfördes som berättelser, visste inte att det är farligt att äta socker. Förklaringen är enkel: de visste inte vad socker är och det fanns inte i maten.

Idag vet vi. Idag vet vi att det är ointelligent att förstöra sin kropp med sockerbröd och konstgjorda drycker.