Fakta och bakgrund kan vara till nytta och svar.
Många har haft jättekul på Historiska marknaden i Jokkmokk. Men arrangemanget har inte fått leva.
Redan för flera år sedan berättades det om att den så kallade marknadsgruppen (för Jokkmokks marknad), under kommunstyrelsen, hade förbjudit marknadsföring av Historiska marknaden via kommunala funktioner, som Jokkmokks Turistbyrå. Uppgifterna om detta kom bland annat från Kultur- och Fritidsförvaltningen i Jokkmokk. Arrangörerna av Historiska har också fått förbudet bekräftat av åtskilliga besökare som har förvånats, osv.
Trots förbudet har människor försökt att arrangera och bara hålla på, tillsammans, i flera fall med framgång. Museet Ájtte har liksom många andra varit bra på att samarbeta.
Men tyvärr tar orken slut, även om många vill hålla på. Det blir ju bara patetiskt att behöva kämpa emot sin egen kommun. Än tråkigare är det att som eldsjälig arrangör och doer pekas ut som bråkig eller något ännu värre.
Det har också berättats att Jokkmokks kommun även har fattat beslut om vilka människor som inte får sitta i styrelsen för eller ens vara aktiva i Jokkmokks Hembygdsförening, som äger byggnaderna på hembygdsområdet, där Historiska har hållits.
Att sådana beslut ens existerar i en svensk kommun har det pratats om många gånger, men ingen vill ju tro på sånt.
Sommaren 2018 kom dock frågan upp i samband med att Historiska 2019 kom på tal vid ett samtal i kontorsrummen på Kultur- och Fritidsavdelningen. Personal uppmanade då senast vald ordförande och ledamöter i hembygdsföreningens styrelse att lämna sina poster och föreningen så att andra kan komma in, så det går att göra något. Kan du inte bara lämna, kan ni inte bara lämna, var använda uttryck.
Jokkmokks kommuns Kultur- och Fritidsnämnd hade också bestämt att en förening endast kan få möjlighet att erhålla någon form av stödpengar via kommunen eller samarbete med kommunen om kommunen godkänner personerna i den ideella föreningens styrelse.
Motfrågan blev: jaha, så kommunen vill alltså ta över Hembygdsgården och renovera kåkarna som tvingats förfalla i flera år, och redan innan förfallet visste vi att det behövdes en 3 miljoner för att få ordning på byggnaderna, nu är det mer, eller ska det skyddade området exploateras?
NEJ, kommunen är inte intresserad av att äga Hembygdsgården, absolut inte, uppger personal vid Jokkmokks Kultur- och Fritidsförvaltning, sommaren 2018.
På nästa fråga blev det klarlagt att Kultur- och Fritidsnämndens ledamöter inte har förtroende för styrelsen i hembygdsföreningen, att ingen i nämnden litar ju på dig, att ingen i nämnden litar ju på er.
Givetvis ställdes följdfrågor, kontrollfrågor, och personal intygade bestämt att uppgifterna om nämndens beslut var korrekt återgivna, att besluten existerande samt att personalen hade att följa dessa, vilket också var förklaringen till personalens ageranden. I samband med klarläggandena passerade den dåvarande kulturchefen in i sitt rum.
Uppgifterna ovan lämnades alltså i tjänsten.
In mot hösten 2018 överklagades därför beslutet till Förvaltningsrätten i Luleå. Frågeställningen rörde alltså om en kommunal nämnd har laglig rätt att fatta beslut om vem som ska sitta i en ideell förenings styrelse, alltså har rådighet över en annan juridisk persons styrelse.
Efter att överklagan lämnats in använde kommunen enligt uppgift även kommunjurist för att bemöta överklagan. Jokkmokks kommun skriver i sitt yttrade till Förvaltningsrätten:
1. Kultur- och Fritidsnämnden har INTE fattat något beslut av den typ som överklagan talar om. Något beslut i nämnden om vilka som INTE får sitta i Hembygdsföreningens styrelsen har INTE fattats. Det beslut som personal hänvisar till finns alltså inte, yttrar Jokkmokks kommun.
2. Kultur- och Fritidsförvaltningen säger i sitt yttrande att en rad bidrag har beviljats till hembygdsföreningen i samband med olika aktiviteter. Den i yttrandet redovisade sammanställningen över vilka pengar som de senaste åren har gått till verksamhet knuten till Hembygdsföreningen visar att de som har använt pengarna har varit aktiva. Det är bra information.
Utan diariefört kommunalt beslut att ändra avvisade Förvaltningsrätten i Luleå överklagan.
En kommentar till domstolens beslut skickades därefter in. Denna var alltså endast en efter avvisandet diarieförd kommentar, men den uppfattades av rätten som en överklagan. Därför gick ärendet vidare till Kammarrätten i Sundsvall.
Eftersom denna andra överklagan kom att gälla huruvida Förvaltningsrätten hade fattat ett korrekt beslut framstod Jokkmokks kommuns nekande som ett gott skäl till att begära avskrivning av ärendet, vilket gjordes, av respekt för Kammarrätten. Ett nämndbeslut som finns i verkligheten för kommunal personal går endast att överklaga om beslutet också finns angivet i diariefört beslutsprotokoll. Sakfrågan i sig, kunde alltså inte hanteras av rättssystemet.
Det är således två saker som läsaren kan reflektera över:
1. Om personalen på Kultur- och Fritidsförvaltningen lämnar felaktiga uppgifter till eldsjälar, lokalbefolkning och arrangörer av exempelvis Historiska marknaden om vad Kultur- och Fritidsnämnden beslutar så är det sannolikt så att arbetsgivaren Jokkmokks kommun bör överväga att ta tag i den arbetsrättsliga situationen.
2. Om personalen på Kultur- och Fritidsförvaltningen och kommunen sedan början på februari månad 2018 har känt till att det finns planer på att fira Jokkmokks marknad 800 år 2019, varför har då ingen personal hört av sig i tjänsten och i sin verksamhets rimliga syfte och funderat över hur kommunen kan stötta och hjälpa och samarbeta med lokala arrangörer och med aktörer inom det kultur- och idédrivna näringslivet i bygden?
Det ska också nämnas att Jokkmokks kommuns revisorer informeras om frågeställningarna i samband med att en ny besättning tillträder på nyåret 2019. I samband med detta kan noteras att en tidigare kommunal revisor för just Kultur- och Fritidsförvaltningen byter roll till att fungera som ordförande i Kultur- och Fritidsnämnden. Därför är det rimligt att anta att revisorerna kommer att hantera frågeställningarna utifrån vad uppdragsgivaren stipulerar.
Historiska marknaden i Jokkmokk hölls första gången 2005, då med hjälp av stora kommunala pengar, som en engångsföreteelse, med Kungen och Drottningen i byn, när kommunen firade Jokkmokks marknad 400 år. Året efter fanns inga pengar. 2006 drevs därför helt privat. Även 2007 drevs privat men på nåder av Kultur- och Fritidsförvaltningen/Kulturchef. Därefter tog kommunen över helt och arrangemanget tynade bort. Runt 2012 gick privata in igen trots det kommunala motståndet. De privata krafterna arbetade också i ett av Jokkmokks kommun slutredovisat Leader Polarisprojekt. Projektresultatet blev ett genomarbetat underlag för organisation och utveckling av Historiska marknaden inför framtiden. Endast delar av det verkliga projektarbetet användes vid kommunens medelsrekvirering till Länsstyrelsen, etc. Kommunala projekt konkurrerar ut lokalbefolkningens ambitioner, kan man tycka.
Det har alltså kämpats med Historiska i många år. Besvärligheterna har understundom lett till tappad tro. Flera med arrangörsinsatser har satsat av egna medel för att göra något tillsammans som är bra för alla. Men 2017 blev något annat och 2018 ville eller vågade ingen vara med och än mindre fronta som arrangör för Historiska marknaden.
Och Hembygdsgården har inte längre elanslutning, byggnaderna förfaller undan för undan och enskilda ledamöter i styrelsen ligger ute med pengar samtidigt som Jokkmokks kommuns projekt med trädgårdar och hotellbyggen vid hembygdsområdet har finansierat kommunal personal i åratal, jodå.
Och marknadsplatsen i Jokkmokk, som Länsstyrelsen övervakar, har byggnadsgrunder! som har daterats till år 1540. Och vår äkta historia är således handel, möten, mångfald och förtroenden.
Det är just handel, möten, mångfald och förtroenden som har lockat folk till Historiska marknaden i Jokkmokk.
Visst skulle det vara kul att få tillbaka Historiska marknaden! För tio år sedan talade vi om att köra Historiska både på sommaren och vintern. Sånt som bara håller på och blir tradition av egen kraft. Det skulle dra folk, omsätta pengar, synliggöra vår äkta historia, skänka självrespekt och vara till gagn för bygden och människorna.
Eller vad tycker du?
