Denna dag, söndag, är det hemresa från Archangelsk och systerfolket med våra vänner. Vi säger hej då till Malye Korely, Lilla Karelen, och till alla trevliga möten och till Margaritinskaya Marknad.
Mycket trevligt har det varit och med ett visst vemod lämnade vi rullbanans rytmiska betongplattor för hemresan via St Petersburg och Stockholm.
På vägen till flygplatsen Talagi såg vi bland annat ett lokalt kolkraftverk, i fjärran.
Vid inflygningen till Sankt Petersburg lade vi med samma blick märke till det lokala kärnkraftverket. Själva stan växer till vänster i bilden.
Gårdagens föreläsning på Arkhangelsk museum om hur det går till att praktiskt kolla upp om historebilden kan ha varit möjlig inspirerar och dröjer sig kvar i minnet. Bilderna från världsarvet på Solovetskyöarna lockar.
Att enbart använda saker gjorda av gruppens egna händer leder till samarbete och gemenskap. Det leder också till lust att lära och att hjälpa andra. Det skapar ett gruppens eget goda ledarskap på samma sätt som i en scoutpatrull.
Det är i precis den andan vi småpratande avslutar vår resa på Arlanda flygplats med att äta ett äpple, en glass eller en liten fin Max-burgare. Vi har alla använt våra egna kunskaper, delat med oss av dem, slipat våra verktyg, skapat nya tankevinklar och själva handgripligen gestaltat hur värdefull vår äkta historia och handens kunskap är.
Vår vän Roald, han med felan, inspirerade ständigt. Han kan hyvla av varje förekommande historielös människa som helst som försöker vrida om vår äkta historia, tiga om det som varit och istället hitta på vad ingen alls kan tro på.
Som en av gruppens bröder och systrar i fyra länder låter vi Roald illustrera detta tänk genom en bild på hur han lockar fram ett gott verktyg av ett rätkantigt trästycke. Väl framlockad och formad hyvlar den i sin tur av nästa stycke.