På morgonen tog vi en lång promenad efter de själskadade gatorna uppstörms floden Dvina. Människor springer åt alla hål, det är full fart. Byggkranar blandas med halvt raserade byggnader.

Exklusiva bilar blandas med maskiner som Svensk bilprovning sannolikt skulle ha givit körförbud direkt. Ändå fungerar samhället på något sätt. Samtidigt är känslan bland människor tydligt pragmatisk. Därför är det alldeles imponerande att kulturkrafterna lyckas med den enorma uppgiften att rädda en stor del av den ursprungliga handelsplatsens massiva och tunga byggnader. Mycket är raserat och det lär endast vara en femtedel kvar nu, den som alltså räddats. Istället har Archangelsk museum bildats. Två ytterst kompetenta unga kvinnor tog emot oss och levererade en stabil presentation av i stort sett hela museet och nästan alla dess utställningar. Att ha en guide var en förutsättning för besöket. Vi fick veta att översättningar är planerade. I ett rum fanns översättnignar på norska. I det rummet fanns tunga berättelser om krigsfångar.

Illustrationen ovan är ett utsnitt ur en textiltavla, gjord med silkesaktig tråd. Museet präglas på ytan av stirider och krigshandlingar, Den som skådar vidare in i historien ser dock den grundläggande drivkraften: handeln. Archangelsk har under lång tid varit en central handlelsplats. Under 1600-talet var platsens Rysslands viktigaste handelsplats och väg för varor in och ut. Under en lång tid gick 75% av alla Rysslands varir den vägen, berättade guiderna. Därför har museet börjat bygga upp interaktiva presentationer av hur människor seglade mellan exempelvis Genua och Archangelsk med varor, nyheter och mode. Dagens människor får också en lektion i hur viktig klädseln var i gamla tider. Det var en klassmarkör som var stadfäst i lag. Ingen fick klä upp sig. Ingen fick heller klä ned sig. Den som gjorde så blev anklagad för spioneri, typ.