Marknadsplatsen vid bäcken Jokkmokk har funnits långt långt längre än de 400 år som firades 2005. Bara det att hittills gjorda kol-14-dateringar av husgrunder (!) visar 1540-tal visar på kanske det dubbla, sannolikt mycket mer. Tänk på att Vuollerim, nedre selet, 40 km sydösterut, för 6000 år sedan var en boplats vid en havsvik. Förrtidens människor lämnade små spår efter sig.
Språkhistoriskt, lulesamiska, är en trolig förklaring till ordet Jokkmokk “bäckmålet” – målet för resan, den långa förflyttningens slutpunkt, vid bäcken. Kanske hämtade folk också vatten under forsdämmans häng. Namnförklaringar som bäckkrök, ar-boga, etcetera, är ologiska eftersom här finns krökar överallt. En annan i så fall mindre otrolig förklaring är bäckfiskeplatsen, utifrån formen för ett sådant fiske, som det finns lulesamiskt ord för.
Att marknadsplatsen i Jokkmokk alls hade och har ett fast namn är ett bevis på att den var värdefull. Här bedrevs handel, resonerades om möjligheter, myllrades språkrikt, karvades birkar och tändes kärleksljus, under århundraden. Först i början av 1600-talet tog Sverige området i anspråk. Att Sverige menade sig ha fått en del skatt av dem som bodde och levde här användes som argument för att kolonisera området och göra det till sitt. Därmed kom även nuvarande Kiruna och Gällivare att annekteras. Två hundra år senare tappade Sverige vad som idag är Finland, med mera. Allt det här har vi lärt oss i skolan.
Platsen har använts länge av människor och när sjukstugan byggdes över begravningsplatsen uppstod kommentaren att alla lokala förmågor med självaktning hade en döskalle hemma i bokhyllan. Förr hade folk böcker på hyllor. Troligen var det bara den tidens prat. Sånt läser vi inte om idag. Se istället vad jubileumsbladet från 2005 förmedlar. Inom den samiska världen växer stoltheten och medvetenheten om aktivt bortglömda sanningar. Att de samiska språken stärks och syns och sammansvetsar är inbjudande. Moderna historiker ger också andra bilder än kolonisatörens skrivare och bildkonster.
Om det alls ska blir något på hembygdsområdet nådens år 2018, och därefter, så behöver Hembygdsföreningen pengar. Har du pengar så sätt gärna in mycket pengar på föreningens konto, se bg uppe till höger på framsidan. Då kan elen slås på igen och möjligheterna för att använda marknadsplatsen till mänskliga möten återuppstår. Du kan då göra arrangemang och utveckla ditt företagande, din skolklass, din förening eller dina konstnärliga/berättande talanger, spela lokalproducerad musik, skapa egen teater och dansa ivrigt i snön. Samarbete gäller. Känn att det här är VÅR hembygdsgård, inte någons.
Om du som läser sätter eller ser till att det sätts in i storleksordningen 3 500 000 kr kan föreningen bygga upp ett nytt hus med hög tillgänglighet, för året runtbruk, samt renovera, lägga tak och fixa alla grunder för de befintliga husen. Föreningen kan då också bygga upp de återstående fyra ytterligare kåtorna, vilka planerats i åratal. Allt detta fick föreningen tidigare bygglov för och länsstyrelsen har satt ut platserna med GPS, inklusive undersökt ställena med arkeologer. Efter en tidigare renoveringsinsats, med stordelen av medelmassan från länsstyrelsen, gick en inblandad entreprenör i konkurs och föreningens pengar förblev borta. Tack till Länsstyrelsen i Norrbottens län för den empiri av lokala förutsättningar som vi upplever finns.
Hembygdsföreningen har nu tvingats att stänga gården för marknaden 2018. Utan pengar i kassan går det inte. Folk blir också liksom rädda. Läs en sorts beskrivning av Historiska marknadens bakgrund här. Å andra sidan, tänk om vi gör något UTAN el, UTAN kostnader och MED värme och MED intäkter 2018. Invånarantalet i Jokkmokk har sjunkit till historiskt låga ca 4600 människor hösten 2017, plus några hundra människor som tvingats fly från krig och föreställningsföreträdare. Jokkmokkarna lär vara värsta näthandlarna, per capita, det är inte det, men bygden behöver nu sin handels- och mötesplats, kanske mer än någonsin.
De eventuella tusenlapparna, från att Jokkmokks kommun nu erbjuder sig att hyra hela hembygdsområdet under marknadsveckan för att satsa på ett eget arrangemang/projekt i egen regi och erbjuder hembygdsföreningen att kanske medverka, om än kanske välmenande, svarar inte mot föreningens syfte.
Jokkmokks hembygdsförening äger, sedan de flyttades till hembygdsområdet på 1950-talet, alla sina byggnader. Föreningens folk har under många år målmedvetet försvarat syftet med föreningen: att marknadsplatsen och byggnaderna ska vara öppna för ALLA, för alla medborgare och besökare, för träffar, arrangemang, giftermål, språkbad, föreläsningar, spökerier, lokalproducerad elektronmusik mitt i natten, pungkrocksdrömmar och matupplevelser. Möten mellan människor i respekt är grejen.
Och hembygdsgården och -föreningen får inga driftsbidrag från Jokkmokks kommun, utan har klarat ekonomin i decennier genom att samarbeta. Och utan investeringspengar förfaller även hembygdsgårdar. Och inte ens eldsjälar ids ses som självklara kostnadstäckande lustigkurrar hur länge som helst. Å andra sidan drivs många människor i alla tankars kulörer av förbättringsvilja. Oavsett mekanismerna och bekvinningen så behöver Hembygdsföreningen i Jokkmokk bortåt fyra miljoner kronor för att komma på banan, kunna locka till personligt engagemang och kunna motsvara marknadsplatsens värde och respekt. Prata med folk!
